Symptom, Orsak & Behandling

Har ditt barn börjat klaga på ont i knät efter träningen? Är det en tydlig, öm knöl precis nedanför knäskålen som gör det svårt att spela fotboll, träna basket eller springa? Eller kanske är du själv en aktiv tonåring som märker att knäet ger ifrån sig allt mer?

Schlatters sjukdom – eller Osgood-Schlatters sjukdom som det heter i sin fulla form – är en av de vanligaste orsakerna till knäsmärta hos barn och ungdomar i Sverige. Upp till 21% av idrottsaktiva ungdomar beräknas drabbas under sin uppväxt, enligt forskning publicerad i Journal of Pediatric Orthopaedics. Det finns en god anledning att andas ut: det är ett välförstått tillstånd med tydlig behandling – och det läker i så gott som alla fall av sig självt när kroppen slutar växa.

Den här sidan förklarar vad Schlatters sjukdom är, varför det uppstår, hur du känner igen det och vad du kan göra för att lindra besvären under tiden kroppen växer färdigt.

 

1.0 Vad är Schlatters sjukdom?

För att förstå Schlatters sjukdom behöver vi titta på vad som faktiskt händer i kroppen under en tillväxtspurt. Hos barn och ungdomar finns tillväxtzoner i skelettet – områden av mjukare, omogen benvävnad som kallas tillväxtplattor eller apofyser. En sådan apofys sitter på skenbenets framkant, precis där knäskålssenan fäster sig mot benet – en punkt som kallas tuberositas tibiae.

Under intensiv fysisk aktivitet stöter knäskålssenan emot denna punkt upprepade gånger. Hos en vuxen klarar den hårda benvävnaden av dragkraften utan problem. Hos ett barn under tillväxt är apofysen däremot känsligare, och de upprepade krafterna kan ge upphov till inflammation, smärta och en gradvis framväxande knöl nedanför knäskålen.

Det är den knölen – och smärtan kring den – som är Schlatters sjukdom.

Viktigt att veta: Schlatters sjukdom är inte en skada i den meningen att något gått sönder. Det är kroppens reaktion på belastning under en känslig tillväxtperiod. Det självläker i princip alltid när tillväxtplattorna slutar växa och benvävnaden mognar, vanligtvis i åldern 14–18 år beroende på kön och individ.

1.1 Skillnaden mellan Schlatters sjukdom och hoppknä

De här två tillstånden förväxlas ofta eftersom smärtan sitter på liknande ställe och uppkommer vid liknande aktiviteter. Men de är fundamentalt olika.

 

 

Verkar beskrivningen av hoppknä bättre beskriva dina besvär? Läs vår sida om hoppknä – behandlingen skiljer sig åt.

2.0 Symptom på Schlatters sjukdom

Schlatters sjukdom är i de flesta fall relativt enkel att känna igen när man väl vet vad man letar efter. Det är ett tillstånd med ett tydligt mönster – men ett som lätt kan misstas för en "vanlig" knäskada om man inte känner till det.

2.1 Smärta nedanför knäskålen – inte på knäskålen

Det mest karakteristiska symptomet är en smärta som sitter på den lilla upphöjningen av benet precis nedanför knäskålen. Trycker man med ett finger på just den punkten brukar det göra tydligt ont.

Smärtan är oftast:

• Aktivitetsrelaterad – uppstår eller förvärras under och efter idrott
• Lindrad av vila – minskar tydligt när man låter knäet vila
• Varierande intensitet – kan gå från mild eftersmärta till skarp smärta som tvingar barnet att avbryta aktiviteten

Vanliga söktermer: "ont nedanför knäskålen", "knöl under knäet ungdom", "knäsmärta barn idrott", "ont i knäet tonåring"

2.2 Synlig eller kännbar knöl under knäskålen

Många med Schlatters sjukdom utvecklar en synlig knöl på skenbenets framkant, precis nedanför knäskålen. Det är kroppens reaktion på den upprepade belastningen – benvävnad byggs upp på platsen. Knölen kan vara allt från knappt märkbar till tydligt framträdande och ibland öm vid beröring eller direkttryck, till exempel när man knäböjer på hårda golvet.

Bra att veta: knölen kan finnas kvar även efter att besvären försvunnit – det är normalt och helt ofarligt. Den smärtsamma fasen är kopplad till tillväxten, inte till knölens storlek.

2.3 Smärta vid rörelse och idrott

Löpning, hopp, spark och snabba riktningsbyten är de rörelser som belastar knäskålssenan hårdast – och därmed är de som oftast utlöser smärtan. Fotboll, basket, friidrott, handboll och gymnastik är idrotter där Schlatters sjukdom är vanlig, just för att de kombinerar löpning med explosiva rörelser.

Många barn beskriver att det börjar göra ont halvvägs in i ett pass, och att det sedan värker tydligt efteråt. I svårare fall kan även promenader ge obehag.

2.4 Stelhet och värk efter träning

Det är vanligt att knäet känns stelt och ömt dagen efter ett träningspass. Morgonstelheten är inte lika uttalad och tydlig som vid ledsjukdomar, men du eller ditt barn kan märka att det tar en liten stund innan knäet "lossnar" och rörelsen känns normal igen.

2.5 Smärta vid knäböjning och knäande

Att böja knäet kraftigt – som vid djup knäböj, huksittande eller att knäböja direkt mot ett hårt golv – belastar tillväxtzonen och kan utlösa en skarp smärta. Det är ett symptom som lärare och tränare ibland märker: barnet undviker att knäböja eller gör det med tydlig försiktighet.

2.6 Smärta i ett eller båda knäna

Schlatters sjukdom kan drabba ett knä eller båda. Bilateral Schlatter (båda knäna) förekommer hos upp till 30% av de drabbade, enligt forskning i British Journal of Sports Medicine. Besvären är ofta asymmetriska – ett knä kan vara värre än det andra.

3.0 Orsaker och riskfaktorer

Schlatters sjukdom uppkommer när belastningen på knäskålssenans fäste överstiger vad tillväxtzonen klarar av under just den känsliga period då kroppen växer snabbt. Det är egentligen inget fel på barnet – kroppen försöker bara hålla jämna steg med en hård kombinationen av tillväxt och träning.

3.1 Tillväxtspurt

Den primära orsaken till Schlatters sjukdom är tillväxtspurten. Under de perioder då skelettett växer som snabbast – ofta 11–13 år för flickor och 13–15 år för pojkar – är tillväxtplattorna extra känsliga för belastning. Senor och muskler hinner inte alltid anpassa sig lika fort som benet växer, vilket skapar en ökad dragkraft mot apofysen.

3.2 Hög aktivitetsnivå inom idrott

Barn som tränar regelbundet – och framförallt de som tränar mycket och hårt under tillväxtperioden – löper avsevärt högre risk. Det är inte aktiviteten i sig som är farlig, utan kombinationen av hög belastning och känslig tillväxtvävnad. Studier visar att idrottsaktiva ungdomar drabbas upp till tre till fem gånger oftare än icke-idrottsaktiva jämnåriga.

3.3 Ålder och kön

Schlatters sjukdom drabbar framförallt:

• Flickor: 8–13 år (tillväxtspurt sker tidigare)
• Pojkar: 12–15 år (tillväxtspurt sker senare men är ofta mer uttalad)

Historiskt har pojkar drabbats oftare, men i takt med att flickors idrottsdeltagande ökat har könsfördelningen jämnat ut sig markant.

3.4 Strama muskler och bristande rörlighet

Strama quadricepsmuskler ökar dragkraften mot knäskålssenans fäste och förvärrar belastningen på tillväxtzonen. Bristande rörlighet i höftflexorer och hamstrings bidrar på liknande sätt. Det är en av anledningarna till att stretching spelar en viktig roll – inte som botemedel, men som avlastning.

3.5 Plötslig ökning av träningsvolym

Precis som vid löparknä och hoppknä är en plötslig ökning av träningsbelastning – fler träningar per vecka, mer intensiv träning inför ett läger eller säsongsstart – en vanlig utlösande faktor. Kroppen hinner inte anpassa sig, och tillväxtzonen tar smällen.

4.0 Behandling av Schlatters sjukdom

Den goda nyheten med Schlatters sjukdom är att behandlingen sällan behöver vara dramatisk. Det handlar inte om operation, gips eller månader av total vila – det handlar om att hitta balansen mellan aktivitet och återhämtning, och att låta kroppen växa färdigt i sin egen takt.

4.1 Aktivitetsmodifiering – nyckeln till lindring

Det viktigaste är att anpassa aktivitetsnivån efter smärtan – inte att sluta träna helt. Fullständig inaktivitet är sällan nödvändigt och kan vara psykologiskt svårt för ett barn som älskar sin idrott. Istället bör träningen anpassas:

• Minska på de aktiviteter som tydligt utlöser smärtan (löpning, hopp, spark)
• Ersätt med skonsamma alternativ som simning och cykling
• Låt smärtan styra – om knäet protesterar dagen efter är belastningen för hög
• Undvik knäböjning (Squats) mot hårda underlag och direkttryck mot knölen. 

En enkel tumregel: smärta under eller efter aktivitet som är mer än 3 av 10 är ett tecken på att belastningen behöver minskas.

4.2 Stretching och styrketräning

Regelbunden stretching av quadriceps (framsida lår) och hamstrings (baksida lår) minskar dragkraften mot tillväxtzonen och är en av de mest effektiva egenvårdsåtgärderna. Det är enkelt att göra hemma och behöver bara ta 5–10 minuter om dagen.

Rekommenderade stretchövningar:

• Stående quadricepsstretch – stå på ett ben, håll i foten och dra hälen mot rumpan; håll 30 sekunder per sida (Denna stretch har du med sannolikhet gjort tidigare)
• Liggande hamstringsstretch – ligg på rygg, sträck ett ben mot taket; håll 30 sekunder
• Höftflexorstretch i utfallssteg – sänk bakre knäet mot golvet och luta överkroppen framåt

Styrketräning bör fokusera på att bygga upp quadriceps och glutéusmuskulatur (rumpa) gradvis – starka muskler avlastar tillväxtzonen. Övningar bör göras smärtfritt och med kontrollerat rörelsemönster. Ett bra tips är att halvera både vikt och hastigheten i varje repetition. På så sätt minskar du belastningen på knät, men muskeln får jobba ändå.

4.3 Hjälpmedel och knäskydd

Rätt skydd och avlastning kan göra stor skillnad – både för att lindra smärtan och för att möjliggöra fortsatt deltagande i idrott under behandlingsfasen.

• Dubelt knäband Patella. Även om Patella och Schlatter är två olika besvär används samma knäskydd/knästöd för båda. Ett riktat stöd strax nedanför knäskålen avlastar fästet och kan minska smärtan under aktivitet
• Knäband Patella - Ett något billigare alternativ som fortfarande gör jobbet.

4.4 Kyla och smärtlindring

Kyla är ett enkelt och effektivt sätt att dämpa den akuta smärtan och inflammationen efter träning. Applicera ett kylpack (med ett tunt tyg mellan huden och paketet) i 15–20 minuter direkt efter aktivitet. 

4.5 Prognos – det går alltid över

Det är viktigt att förmedla till både barn och föräldrar: Schlatters sjukdom läker av sig självt. Tillståndet är direkt kopplat till tillväxten, och när tillväxtplattorna stängs – vanligtvis vid 14–16 år för flickor och 16–18 år för pojkar – försvinner besvären i princip alltid. De flesta är helt symptomfria inom 12–24 månader från att besvären debuterat.

Knölen nedanför knäskålen kan finnas kvar resten av livet, men är i vuxen ålder ofarlig och i regel helt smärtfri. I sällsynta fall kan ett löst benfragment ge kvarstående besvär i vuxen ålder – det är det enda scenario där kirurgi kan bli aktuellt.

OBS! Schlatters sjukdom kräver sällan läkarbesök om diagnosen är tydlig. Men sök vård om smärtan är mycket intensiv, om knäet svullnar kraftigt, om det förekommer efter ett tydligt trauma, eller om barnet är under 8 år – då bör andra diagnoser uteslutas.

4.6 Förebygg Schlatters sjukdom

Det går inte alltid att förebygga Schlatters sjukdom – kombinationen av tillväxtspurt och aktiv idrott är i sig en riskfaktor man inte kan undvika helt. Men man kan minska risken och lindra förloppet:

Stretcha regelbundet, bygg upp träningsbelastningen gradvis, se till att barnet har bra skor med tillräcklig dämpning – och skaffa rätt knäskydd i god tid, särskilt om barnet tränar kontaktidrott.

Våra rekommendationer:

1. Vid fotboll, basket och kontaktidrott: Knäskydd elastisk textil
2. Under träning och match: Dubbelt Knäband Patella eller Enkelt Knäband Patella
3. Vid allmän aktivitet: Kompressionsstrumor - Kan hjälpa till med blodtillförsel till ditt knä och på så sätt minska smärtan
4. Direkt efter träning: Kylpack eller bandage

5.0 Vanliga frågor om Schlatters sjukdom (FAQ)

5.1 Kan mitt barn fortsätta idrotta med Schlatters?

I de flesta fall ja, men med anpassning. Det handlar inte om att tvingas sluta med sporten barnet älskar – det handlar om att hitta rätt belastningsnivå. Vila och alternativträning kombineras med fortsatt deltagande där det är möjligt. Låt smärtan styra: om knäet protesterar under eller dagen efter träning är belastningen för hög.

5.2 Hur länge varar Schlatters sjukdom?

Det varierar, men de flesta är symptomfria inom 12–24 månader. Tillståndet är direkt kopplat till tillväxten och försvinner i princip alltid när tillväxtplattorna stängs, vanligtvis i mitten av tonåren.

5.3 Behöver mitt barn opereras?

Nästan aldrig. Schlatters sjukdom behandlas nästan uteslutande konservativt – vila, stretching, skydd och anpassad träning. Kirurgi är mycket sällsynt och aktuellt enbart om ett löst benfragment ger kvarstående besvär i vuxen ålder.

5.4 Knölen sitter kvar – är det farligt?

Nej. Knölen nedanför knäskålen kan finnas kvar livet ut, men är hos vuxna i regel helt ofarlig och smärtfri. Det är en vanlig kvarleva från tillväxtperioden som inte kräver behandling.

5.5 Kan Schlatters sjukdom komma tillbaka?

Inte som Schlatters – det är ett tillväxtrelaterat tillstånd som inte kan återkomma efter att tillväxtplattorna stängts. Däremot kan vuxna med kvarstående knöl ibland få ont i den om de utsätts för direkttryck eller kraftigt knäböjningsarbete. Det kan i de fallen likna hoppknä och behandlas på liknande sätt.

5.6 Är det samma sak som "Sindings-Larsen"?

Nej, men de liknar varandra. Sinding-Larsen-Johanssons syndrom är ett besläktat tillstånd som drabbar knäskålens nedre pol – precis där senan fäster mot knäskålan, snarare än mot skenbenet. Smärtan sitter en bit högre upp än vid Schlatters. Behandlingen är i princip densamma.

6.0 Källor och vidare läsning

• 1177 Vårdguiden – Osgood-Schlatters sjukdom: 1177.se
• Socialstyrelsen – Tillväxtrelaterade knäbesvär hos ungdomar: socialstyrelsen.se
• Fysioterapeuterna – Behandling vid apofysit och tillväxtrelaterade skador: fysioterapeuterna.se
• Gholve PA et al. Osgood-Schlatter syndrome. Current Opinion in Pediatrics, 2007.
• Nakase J et al. Prevalence of Osgood-Schlatter disease and its relation to sports activity in adolescents. Journal of Pediatric Orthopaedics, 2015.
• Vaishya R et al. Osgood-Schlatter syndrome: a painful problem of active adolescents. Cureus, 2018.
• Ladenhauf HN et al. Osgood-Schlatter disease: a 2020 update of a common knee condition in children. Current Opinion in Pediatrics, 2020.